Under 2007 och 2008 gjorde jag två resor i Egyptens 'Western/Libyan Desert'. I sammanlagt fyra veckor färdades vi mer än 400 mil i en av världens "farligaste" öknar, mot gränsen till Sudan och Libyen, till berget Uwaynat, den enorma bergsplatån Gilf Kebir och genom det Stora Sandhavet. Områden som först under 1920- och 30-talen kartlades av engelsmännen och som fortfarande till stor del är outforskade.
Bilderna, som är utförda som FP-gravyrer, redovisar en del av mina intryck från dessa ensliga och sällan besökta platser.
Platser där tiden är ett evigt nu...

---

"Solen ritar stenens ansikte med fingrar av ljus,
och Gud tecknar människans anlete med tomhetens bläck."
Varje översättningsarbete tvingar mottagarspråket till ett överskridande av de egna semantiska och morfologiska resurserna, en förflyttning som både omvandlar och utvidgar språkets lokala sinne. Samma sorts arbete utför konstnären när han eller hon försöker förmedla sina upplevelser. Hur presenterar man öknens dubbla väsen för en törstande iakttagare? Öknen som en antilabyrint i en mardröm, eller som ett löfte om renhet och frihet?

Konstnärens möte med öknen handlar kanske i viss mån om just denna diskrepans mellan den ljusfyllda stenen och blicken som förgäves kämpar för att fånga meningen, trots bläckets ytliga löften. För om öknen kan te sig som ett skräckinjagande tomrum, ett geografiskt monster, så är den inte desto mindre den utrotningshotade nomadens klappande hjärta; den hyser intrasslade familjeträd, spår efter svunna lägerplatser och minnen efter älskade som rest bort, kanske för alltid. Öknens rörliga mönster belägrar betraktarens drömmar om bofasthet och omintetgör alla försök till förklaringar. Dock hetsar den och eggar upp vår konstnärliga ådra, och i brist på förklaringar erbjuder den en mångfald av tolkningar.

Utfrågad av Lars gång på gång under vår resa till Gilf Kebir och Uwaynat om hur, när och varifrån får öknen sin dragningskraft förblev jag svaret skyldig. "I don't know!" var det enda jag kunde säga inför så mycket skön grymhet. Betänk att det finns solar i universum som är tusen gånger större än vår sol! Att vår jord med sina berg och oceaner är som ett sandkorn i världsalltets oändliga sandhav!

Inför världens tvetydiga budskap kunde palmerna blott sänka sina grenar. Och när vi slog läger varje kväll såg jag hur Natten tar på sig sin dräkt, samlar sina fasor kring mig och säger: Var redo! Synerna har nu kommit till dig i molnbeklädda blixtnedslag. Men jag ser inget att ty mig till, inte ens en kropp att överlämna min kropp till, utom stjärnornas stege.

Hesham Bahari
De kursiverade raderna av Adonis i HB:s översättning.

Lars Wikström
lars.wikstrom@lakris.nu